blir så jävla less på mig själv, HELT SJUUUUUUUKT LESS!! jag kan aldrig bestämma mig för nått.. ena stunden tänker jag: nu ska jag ta tag i träningen och kosten så jag blir mer tränad.. 2 h senare liggandes i sängen och trycker i sig chips: "ähh, orkar inte.. börjar med träningen och kosten imorrn ist.."

ett annat förekommande schizofrent scenario:

jag ligger och gråter 1 timme i sängen över någon odiagnostiserad anledning.. 1 h senare kan jag sitta och skratta åt nått tvprogram i soffan eller framför datan ;s it just dont make sense..

ÄR LIVET VERKLIGEN DET MAN GÖR DET TILL? existerar känslor överhuvudtaget? eller är det bara hjärnan som styr? fake it until you make it, om ni fattar vad jag menar! alltså, om min hjärna hela tiden tänker och övertygar mig om att jag är glad och positiv, blir jag det då? eller är det bara ytlig glädje isf?

oj herrege, nog med deeptalk och tusen frågor för ikväll! this can be too much for one "läsare" to handle ;) haha