Den lilla staden fick knappast ett farväl
När andra nöjde sig sprang hon iväg
Hennes ord var ett laddat gevär
Och hon sköt på framtida besvär
Hon hade guld nog att bygga ett berg
Men lilla rosen hon saknade färg
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor