höstmörkret är verkligen här.. det är KOLsvart ute! med mörkret kommer även höstdepressionen som vanligt för min del. hösten kommer säkert bli jobbigare att handskas med i år med tanke på att vi har tagit studenten och därmed ingen skola man blir tvingad att gå till.

men även om man blev tvingad och verkligen avskydde det ibland så kommer jag med 110%'s säkerhet sakna det nå fruktansvärt! hela klassen, samhörigheten, atmosfären och framförallt tryggheten av att bli forcerad åt en viss riktning i livet! man rör sig och därmed utvecklas man, vare sig du är på väg åt rätt håll eller inte.

känslan av att röra sig framåt i livet är extremt underskattad! just nu är jag inte forcerad att göra nånting alls.. inget tvingande jobb (förutom lite extrakneg), inget tvingande plugg och jag känner verkligen hur extremt stilla jag står och trampar rastlöst på samma ställe. fortsätter detta så gräver jag förmodligen ner mig! ;p

men men, jag är nog inte ensam om att tänka så här.. kände bara att jag ville få ner lite tankar i ord :) nu i veckan blir det iaf lite jobb och sen ska jag, madde och elin skaffa ett kort på träningsvärkstan i kramfors och köra stenhårt! har verkligen ingen motivation till att springa själv så då är de bra om man är flera som kan peppa varandra :)